That's all I've got to say ..
Jag förstår inte riktigt hur alla mina tankar kan få plats i mitt huvud.
Jag gör så gott kan med allt.
Men ibland lyckas jag verkligen inte få ihop allt.
Varför blev det så? Och varför blev det inte så istället?
Förr såg jag alltid framtiden, men det enda jag kan göra nu är att se bakåt.
Som att jag inte vill glömma den svåra tiden, eller i alla fall inte allt.
Och jag förstår inte, varför kan jag inte gå vidare?
Varför är jag fast i det som va?
Alla som jag har pratat med som inte känner mig så bra tycker att jag ska
berätta för bland annat F hur jag var som 13 åring, men ingen förstår att det är svårt.
F känner mig sedan 2 år tillbaka då var jag 15 år. Det var så mycket som hände med mig mellan 13 och 15 års ålder. Och jag vet inte om jag vill att F ska veta allt som jag gjorde och allt som hände. Han känner mig nu, vet vem jag är nu. Inte den jag var.
Men det kanske är just de som skulle kunna få mig att gå vidare med mitt liv och se framemot igen.
Det är svårt, när alltning snurrar runt i huvudet.
Och Du finns i mitt liv.
XoXo, H
Hur mycket ja än tycker att han har rätt att veta vem du var så spelar de egentligen ingen roll för du är inte den personen längre , och de är inte den han känner eller den hanna han blev kär i .. de som hänt har hänt , du ska försöka tänka framåt .. vem du är och vem du kommer bli gumman! jag älskar dej hanna ! Prata med mej!
Dem kanske tycker du ska berätta för F vad du gjort men du ska följa dit hjärta och han behöver inte veta det förflutna det är er tid nu. Men om du känner att borde veta så får du försöka gumman. Puss <3 Finns här för dig
