På ett sätt känns det bra, på ett annat känns det skit konstigt.
Jag vet inte vad som händer. Jag vet inte vad jag vill.
Det är jobbigt. Jag vet inte hur jag ska bete mig.
Just nu vill jag bara kasta mig in i dina armar och inte släppa taget.
För det känns så fruktansvärt rätt.
Men ändå så j-vla fel ..
Känslorna sätter stopp, dom orkar inte längre.

Det bara pirrar i magen, jag får spring i benen och vill bara skrika.
Om jag hade vetat, om du ändå hade berättat, då hade jag vetat.
Då hade jag kunnat göra någonting.
För jag vill ju. Och jag ville då, men du valde en annan väg.

Just nu har jag lyckorus, och det är bara du som ger mig dom.
Ingen ger mig samma känslor som du alltid gjort.
Jag vill att allt ska vara över, så jag vet vad jag vill.
Så jag vet om det kommer funka eller inte.
För du är så jävla rätt!

Finner inga ord som kan beskriva denna känsla, detta lyckorus.
Denna lycka. Efter mycket om och men.
Efter skratt och tårar. Efter många år av ovisshet.
Jag känner kärlek.












Peace & Love ♥