Hoppsan, glömmer bort att jag har blogg ibland.
Därför blir det väldigt sällan jag skriver.
Men jag ska verkligen försöka bättra mig nu, på riktigt.

Det är mycket som händer, men så lite jag kan förklara med ord.
Jag är singel, och ska egentligen inte ha dom här problemen.
Men kärlek är svårt, för det känns inte som jag är singel.
Det känns som att jag ändå har dom där kraven.
Att jag inte kan göra det som jag känner för, vad jag vill, men vem jag vill.

Men nu är det slut tjatat, nu ska jag leva livet.
Släppa allt och bara vara mig själv!
Göra allt dedär som jag har velat göra.
Men jag är rädd, för feg för att ta steget.
Rädd för att stå ensam kvar, utan någon.
Varesig vänner eller närhet.
Jag är rädd för att vara själv.
Utan den där trygga känslan av att ha någon att luta mig mot och någon som kan
ge mig den där närheten som jag inte kan vara utan.
Och jag är för feg för att leta reda på den själv.
Därför stannar jag där jag är.
Men jag vill inte längre.
Jag måste tänka på mig själv och vad som skulle kunna vara bäst för mig.
Så nu tar jag upp bloggandet och skriva av mig.
Annars blir det för mycket.
Och det är frivilligt att läsa, för det kan hända att det handlar om Dig.
Men det måste finnas en orsak.
Och jag nämner inga namn.













Peace ♥