I miss you, miss you so mutch.

Jag vet inte vart jag ska börja.
Så många minnen, så många oförglömliga minnen.
Dessa år, med dig har givit så mycket.
& jag saknar dig. Det gör jag.

Just nu känns allt så konstigt, visste inte hur jag
skulle bete mig idag när jag träffade dig.
Visste liksom inte vad jag skulle säga eller någonting.
Men det är som det är, jag håller tummarna iaf.

Morgondagen kommer bli awesome, hoppas jag.
Jobb - Hugotime - pluggning

+ pluggning ikväll, hoppas på fullaste allvar att jag klarar ena
provet på fredag.
Det ska nog inte vara så svårt. Kanske.
MA, jag tror jag lägger de på hyllan.
Det är ju ingen idé?
Jag kommer fan aldrig att klara det, eller så gör jag upp en plan.
På egenhand, eller kanske med Larsan.
Vi får se.

Har btw rensat alla mina papper idag på jakt efter ETT enda
litet jävla bajs papper.
Hitta fan allt möjligt, men inte det som jag va ute efter.
Får fråga mamma om hon sett det när hon kommer hem.
Hon fyller förresten år på fredag, då ni :)


Nej, nu ska jag kolla på tv & göra en kopp te!
Vi ses.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0